Fler och fler inser att det svenska totalförsvaret måste byggas upp igen. Man kan ställa frågan varför det svenska försvaret idag inte är anpassat för säkerhetsläget. Förklaringen ligger i undermåliga politiska beslut. Moderaterna under Reinfeldts ledning underminerade det svenska försvaret på minst fem olika sätt. Skadorna kommer ta lång tid att reparera.
För det första pausade alliansregeringen 2009 all värnpliktsutbildning genom ett beslut med tre rösters marginal i riksdagen. Värnpliktiga behövs för att skapa tillräcklig volym på försvaret men också för att intressera unga människor för försvaret. Det möjliggör att anställa och kontraktera betydligt fler. Det moderata systemet med enbart kontrakterade kollapsade till slut. För att skapa ett fungerande system måste värnpliktsutbildning ske i hela landet med regementen i varje landskap.
För det andra så vägrade Moderaterna i det längsta att ge mer pengar till försvaret. Försvarsanslaget fortsatte att minska. Ett relevant svenskt försvar kräver 3% av BNP, efterhand kan det sjunka mot 2,5% när materielunderskottet är undanröjt och ammunitionslagren fyllda.
För det tredje menade Moderaterna att den ryska upprustningen inte påverkade säkerhetsläget i Östersjön. Den ryska stående armén uppgick till flera hundra tusen soldater, de var övade att fungera i divisionsformat och kunna strida under lång tid utanför Rysslands gränser. Ryssland byggde därmed ett kraftfullt verktyg som kunde påverka läget i kriser även om armén inte var stor nog för att ockupera länder. Stormakterna hade börjat konkurrera alltmer och slutat vara överens om internationella fredsoperationer. Fredsviljan som Reagan och Gorbatjov tillsammans uppvisade var som bortblåst. I det läget borde det svenska försvaret upprustats och inte setts som ett särintresse.
För det fjärde fredsanpassade Moderaterna försvaret genom att beröva Försvarsmakten logistiken. Ett exempel på det är nedläggelsen av flygverkstäder vid flygflottiljer. I fred fungerar det att transportera flygplan till verkstäder på andra orter, i krig är det ofta nödvändigt att kunna reparera vid varje flottilj.
För det femte så motverkade Reinfeldt försäljning av svenskt krigsmateriel, vilket försvårade för vår egen krigsmaterielförsörjning på grund av utebliven kostnadsdelning. Ett exempel är försäljningen av SAAB 39 Gripen. När den konkurrerade mot amerikanska och franska stridsflygplan så ville inte Reinfeldt signera order, det skulle SAAB ensamt stå för. Amerikanska och franska presidenter skriver med glädje på statliga exportorder.
På det säkerhetspolitiska området så har Moderaterna varit pådrivande för ett svenskt Nato-medlemskap. Efter Centerns och senare Sverigedemokraternas helomvändningar i frågan så blev det en majoritetsuppfattning.
Blir Sverige Nato-medlemmar så ökar krigsrisken genom ökad anspänning i Östersjöområdet. Det säkerhetsläge som över tid byggdes upp efter andra världskriget i Östersjön har tjänat oss väl och borde få fortsätta att göra det. Starkt rustade utgjorde Sverige och Finland länge en buffertzon mellan Nato och Ryssland.
Situationen i Ukraina är mycket farlig, vi vill inte se flera sådana kriser utvecklas. Det är lättare att med god säkerhetspolitik förebygga att kriser av den här arten uppstår än att lösa dem när strider utbrutit. Den moderna vapenutvecklingen ökar riskerna för okontrollerade förlopp.
Den moderata försvarspolitik som utformades under Reinfeldt måste helt utmönstras och ett totalförsvar byggas med samma grundsyn som innan 1990.